På rikt
Nu är det inte länge kvar tills jag flyttar från den här hålan. Ajöss Luleå!
Nästa måndag börjar utbildningen. Den 14e alltså. Spännande... NERVÖST!
I veckan ska jag kolla igenom alla mina kartonger och ställa iordning allt så Daniel och Ante kan ta med det ner med bil om nån vecka. Jag ska tvätta alla kläder, packa en stor resväska, samla upp saker jag lånat ut till vänner osv.
Mamma åkte till Thailand i lördags så jag kommer nog inte träffa henne på ett bra tag. Donna får bo kvar här i Luleå eftersom det är så svårt att hitta boende om man är djurägare. Dessutom så skulle hon väl bli tokig om hon inte fick gå ut och leka vildkatt när hon ville. Och för den delen så skulle väl morsan kidnappa henne.
Det här händer verkligen. Det har inte kännts som på riktigt tidigare. Men nu när det bara är en vecka kvar så har fjärilarna kommit igång i magen och jag vet knappt vad jag ska ta mig till.
Jag känner mig nästan lite sinnes sjuk som lämnar alla mina vänner, tryggheten, kissen och livet som jag känner till.
Nåja, jag blir ju inte ensam där näre iaf. Jag har ju min darling och hans odrägliga bror där också. Då har man ju någon att luta sig mot och någon att bråka med. Sånt är viktigt. Precis som en riktig familj. haha
Till helgen måste jag dra ihop ett Bye Bye party. Ska ta Sara till hjälp att planera. Det är vi duktiga på.
Over and out
Nästa måndag börjar utbildningen. Den 14e alltså. Spännande... NERVÖST!
I veckan ska jag kolla igenom alla mina kartonger och ställa iordning allt så Daniel och Ante kan ta med det ner med bil om nån vecka. Jag ska tvätta alla kläder, packa en stor resväska, samla upp saker jag lånat ut till vänner osv.
Mamma åkte till Thailand i lördags så jag kommer nog inte träffa henne på ett bra tag. Donna får bo kvar här i Luleå eftersom det är så svårt att hitta boende om man är djurägare. Dessutom så skulle hon väl bli tokig om hon inte fick gå ut och leka vildkatt när hon ville. Och för den delen så skulle väl morsan kidnappa henne.
Det här händer verkligen. Det har inte kännts som på riktigt tidigare. Men nu när det bara är en vecka kvar så har fjärilarna kommit igång i magen och jag vet knappt vad jag ska ta mig till.
Jag känner mig nästan lite sinnes sjuk som lämnar alla mina vänner, tryggheten, kissen och livet som jag känner till.
Nåja, jag blir ju inte ensam där näre iaf. Jag har ju min darling och hans odrägliga bror där också. Då har man ju någon att luta sig mot och någon att bråka med. Sånt är viktigt. Precis som en riktig familj. haha
Till helgen måste jag dra ihop ett Bye Bye party. Ska ta Sara till hjälp att planera. Det är vi duktiga på.
Over and out
Kommentarer
Trackback